Just nu går det inte att vara gladare. Man försöker bli sur på något sätt. Men det går bara inte. Vet inte om jag förstår ens. Man kan ju hoppas på det. Ibland får man nypa sig själv för att se om det är värklighet. Det är så gulligt, jag förstår inte.  Jag har lärt mig en sak. Att saker är inte som dom värkar. I det mörkaste hittade jag ett ljus. Och tog chansen. Tack elin!